Forsta veckan pa sjukhuset

Da har vi varit har en vecka nastan. Mandag och tisdag blev vi runtvisade av olika personer genom hela sjukhuset och har varit och sett alla avdelningar.
Den forsta veckan bestamde vi att vi skulle vara pa causalties (sakert felstavat, olyckor pa engelska) dit alla akutafall kommer med ambulansen.
Vi har nu varit tva dagar pa akuten och idag var den mest handelserika av dom, vi spenderade nastan hela dagen pa akutrummet. Akutrummet bestar av 4 britsar.
Forsta patienten som kom hade varit med om en bilolycka for 6 dagar sen da hon hade fatt svara ansiktsskador. Patienten hade kommit hit fran ett annat sjukhus i narheten for att patientens anhoriga ville att de skulle gora en CT-skalle, det finns bara en CT pa KCMC och inte pa nagot annat sjukhus i narheten. Att gora en CT kostar mycket pengar for lokalbefolkningen har, 80 000 shilling = 480 kr. Vi tog vitalparameterna pa henne och sen gjorde vi inte mcyket mer an det.
Patient nr 2 var en man som ocksa kom fran ett annat sjukhus fran en urologavdelning. Pat hade hogt blodsocker, highhighhigh, och var inte kontaktbar. Pat oppnade ogonen och rorde lite pa fotterna, men inte mer an det. Vi satte pvk (infart) och gav dropp. Man jobbar ganska lika mot i Sverige med ABC, Airway, breathing och circulation. De har de flesta grejer vi har hemma i Sverige, men i de fall man inte har det sa tar man vad man haver. Pat hade lagt blodtryck vid inkomst (ca 60/40) vilket sedans stabiliserades. Och pat skickas upp till medicinavdelning dar en amerikansk lakare tar imot och bara sager oj oj oj = inte bra. Var sjukskoterska sager nar vi kommer tillbaka till akuten, hoppas de inte ringer inom 30 min och sager att pat ar dod for da ar det varat problem. Kan saga att pat var i valdigt daligt skick, i Sverige hade vi nog skickat den direkt till Intensiven.
Pat. nr 3 ar en tragisk historia :( en kvinna i 30-arsaldern som for 10 dagar sedan fatt sitt andra barn och efter det fatt efter komplikationer av forlossningen, oklart vilka. Patienten andades nastan inte vid ankomst till sjukhuset. I det har fallet observerade jag mest. Pa akutrummet slutar pat att andas och man forsoker allt som gar, fast inte riktigt som vi ar vana vid hemma. Man holl inte fria luftvagar pa ett korrekt satt och nar man gav luft sag det ut som om att pat inte fick luft in i lungorna utan istallet in i magen. Lakaren gor kompriktioner fast pa ett satt jag aldrig sett forut. Sjukskoterskan suger pat i munnen. Jag forsoker kanna en puls, men hittar ingen. Jag har nog aldrig kant mig sa hjalplos tidigare. Jag ville gora sa mycket som inte gjordes och ville saga till lakaren att gora pa annat satt men det kanns inte helt oki som student fran ett annat land att gora det.
Efter ett antal upplivningsforsok avlider tyvarr patienten. :(

Det har verkligen varit handelserika dagar pa akuten, en dag kvar, och jag har sett saker jag aldrig sett forut och fatt nya tankar om patienter, sjukhusvard och vilka skillnader det ar. De patienter som vi fick in idag hade nog aldrig blivit sa daliga hemma pa ett sjukhus i Sverige.
Bra saker ar att vi verkligen blir bra omhandertagna av sjukskoterskorna och de andra studenterna har.
Nasta vecka ska vi vara pa operation och sista veckan ska jag ga pa Intensiven.