Jag ar glad att jag lever!

Jaha i loppet inom ett dygn var jag nara doden tva ganger...forst nar vi skulle aka baten over till dar es salaam fran stone town. Vadret var inte det mest optimala for att aka bat, regn och storm. Efter 5 min pa baten da vi har kommit ut pa havet sa borjar man kanna de stora vagorna, men kaptenen kor inte saktare for det utan den lilla baten flyger over vagorna i vardens fart. Mer an en gang kanns det som om att vi ska spinna over med baten och valta ner i havet, och samtidigt som det har sa ar jag med resten av baten sjosjuk. Alla runt omkring mig ligger och spyr och ar likbleka. Jag forsoker titta vart flytvastarna ar, och onskar att jag kommer slippa behova anvanda den.
Detta var de varsta 2 timmarna pa en bat nagonsin, det kommer droja lang tid for mig innan jag satter mig pa en bat igen...

Nasta nara doden upplevelse hander nar vi igar akte buss fran dar es salaam till moshi. Efter 7 timmar pa busssen sa stannar forst chaufforen for att fixa nagot som har gatt sonder, ska bara ta en liten stund. Vi vantar 10 min och sen sa kor vi ivag igen. Efter ytterligare 10 min sa borjar bussen kranga och chaufforen for tokbromsa. Vi gar ut for att se vad som har hant, och da har ena hjulaxeln slappt och bussen har stannat 5 m fran en bro...Som tur ar kor en annan buss forbi som vi aker med de sista 2 timmarna.